Har då hänt lite hära då.. Jag har under ungefär en veckas tid mått riktigt dåligt. Haft en riktigt stor ångest och vart riktigt rädd för att förlora de fina i mitt liv och ja har inte direkt vetat vart ja ska göra av all smärta som byggts i mig. Så jag har haft riktigt svårt att äta och jag dricker väldigt dåligt i vanliga fall fast man ska dricka ca en liter om dagen eller vad det nu är sagt. Så igår så svimmade jag i duschen och det var tur att martin va där hos mig och tog hand om mig. Skitgulligt av honom även fast det har varit rätt knapert mellan oss. Vi älskar varandra absolut men vissa saker har vi bara tappat och de har tagit hårt på mig nått så fruktansvärt. Men nu känns det lite bättre även om ja inte mår så super bra. Känner iaf att ja inte kommer mista min pojke även om de har känts så nu ett tag. Så nu har ja bestämt mig för att ta tag i mitt liv och äta odentligt och ta tag i träningen för inte så bra o träna när man inte äter kan ja tänka mig hehe. Så nu får de helt enkelt va slut på min ångest ja ska faan slänga den åt helvete nu o ta tag i mig själv, jag är en stark kvinna varför kan ja bara inte hantera de ibland lixom. Blir så jäkla arg på mig själv ibland. Så nu får de faaan vara nog. NU ska mitt liv styras upp. Ja kan va utan Martin ja kan, ja ska, men vill vet i faan men va faan :P

Det jag menar är att ja kan faan inte böla för en kille, vart faan är världen på väg. Älskar honom nått så underbart mycket men han försvinner inte ur mitt liv bara för vi måste va ifrån varandra. Mickis FATTTA!!!

Puss